Allt började första veckan på semestern. Jag hade haft till och från huvudvärk under ett tag. Men inte i den här styrkan lr längd. Huvudvärken släppte aldrig och den var fruktansvärd. Tårar kom flera gånger under dessa tre veckorna innan jag sökte mig till läkaren.
Den 31 juli fick jag tid på vårdcentralen kl 14. Jag sov till 12:30 lr nå sånt. Jonas var så snäll att låta mig lägga mig, då jag knappt sovit något natten till den 31:a. Uscha såna tankar jag hade den natten vill jag aldrig mer uppleva. Jag hade turen att det var en neuro läkare som jag skulle träffa så han kunde sina skallar som sköterskan sa till mig över telefon. Väl där kunde han snabbt konstatera att detta var inte var spänningshuvudvärk. Han skickade mig vidare till akuten för vidare undersökningar. För han ville att de skulle antingen göra ett CT lr MR röntgen på mig.
Väl på akuten fick jag sitta en bra stund och vänta. Mitt huvud var på väg att sprängas och kvinnan på akuten som satt i receptionen idiot förklarade mig för att jag kom in på akuten med huvudvärk. Fick väl vänta runt 17:30 fick jag komma in och sedan fick jag en säng som jag kunde ligga på. Men Anton var klar vaken så det var bara försöka underhålla honom tills Jonas kom tillbaka från synundersökningen. Väl tillbaka gick de iväg för att köpa oss lite “middag” smörgås och yoghurt. Efter ett tag åkte Jonas och Anton hem och jag fick vila. Men de stannade tills första träffen med läkaren var klar. Jag skulle få komma på en CT röntgen för att utesluta tumör och blödning.
Väl på röntgen blev jag illamående av kontrasten så jag fick syrgas och då blev allt genast mycket bättre. Jag fick sällskap av min kompis Å som kom för att hålla handen då de tänkte göra ett ryggmärgsprov på mig. De gjorde ett försök runt 00 tror jag, men det gick inge bra. Så de fick kalla på narkosen. Vi väntade och väntade. Försökte göra mig rolig över detta som jag inte visste vad det var. Kl 02 åker Å hem för hon var så trött. Jag är evigt tacksam för sällskapet jag fick. Kl 03 kom en narkossköterska och narkosläkare och skulle göra provet. Vi hade sagt att de kommer säkert kl 03, vilket de gjorde. Även det provet visade inget.
Neurologen blev inkopplad på morgonen. Beslut om en ny CT röntgen med mer kontrast hade beställts åt mig. De såg inte allt. Jag blev nervös som fan över detta. Jag åt inte så mycket, sköterskorna tyckte synd om mig så de gav mig smörgås och yoghurt men så mycket gick inte i. Jonas och Anton kom för att hålla mig sällskap men det var mest bara väntan på något svar. Efter ett tag kommer neurologen ner och säger att de tror det kan vara långvarig migrän. Jaha tänkte jag. Så de vill testa imigran på mig och se om huvudvärken släpper.
Den hemska sprutan ges och jag får huvudvärk, svättningar, illamående och kräkkänsla. Jag skulle gå på toa och jag svimmar nästan på vägen till toaletten. Tar mig igenom toalettbesöket. På vägen tillbaka till mitt rum ser sköterskan mig och hämtar sängen åt mig. Säger åt henne att detta håller INTE.
Hon pratar med en annan läkare då denna neurolog verkar ha fått fötter och försvunnit. Så då får jag något, som tar bort illamående, något för smärta och sedan något att sova på. Jag somnar direkt och jag är i en annan värld. De satte EKG på mig för att övervaka mig när jag sov då jag blev så drogad.
När jag vaknade till kom sköterskan in och frågade om jag ville ha något att äta. Då hade jag varit på akuten i närmare 26,5 timme. De sa att går du över 20 timmar här då slår du rekord. Det tog jag ju mer stora kliv, om det är något rekord att ha sa jag till henne. När hon väl kom med mat så blev jag utrullad för jag skulle på komma in på AVA för att vara där. Fick ett eget rum och jag somnade av den andra medicinen som jag fick via dropp. En undersköterska kommer och skrämmer mig, väcker och drar i droppet för de behövde rummet NU. Kanylen var på väg att flyga och jag var helt bestämd på att åka hem. Var livrädd för den tanten. Ringde Jonas och grät. Sedan larmade jag på sjuksköterskan hon kom och vi sa att hon inte skulle komma in till mig den elaka tanten. Totalt drogad och fattade inget av denna elaka människa.
Efter 2 dygn där så på måndag förmiddagen fick jag komma upp till neuroavdelningen. Väl där uppe träffar jag en läkare, han kollar funderar, kollar och funderar. Han säger att han vill att jag genomgår en synundersökning och en MR röntgen (magnetröntgen). Synundersökningen visade att synnerven var sväld och inget visades på MT röntgen.
Läkaren beslutade för att göra ett nytt ryggmärgsprov för att ta fler prover och sedan mäta trycket. Jag träffade en vän där L, hon har samma sjukdom som mig. Så där på kvällen när vi låg och pratade. För hon hörde när jag pratade med läkaren så vi pratade en hel del om hur hon upplevt detta. Hon hade varit inne ca 1,5 vecka innan hon var in för sin andra kontroll. Som var samma vecka jag låg inne.
Hon berättade om biverkningar, hur man mådde och såna saker. Berättade inte allt om hur själva testet gick till men sa att det kunde vara jobbigt. Vi fick kontakt och har än kontakt idag, vilket är skönt. Jag trodde kanske inte fullt ut på dessa biverkningar med medicn att det var så kepiga saker som kunde hända. Men så var det. Jag har varje förbannade biverkning som L berättade om. Dagen efter så skulle jag göra detta ryggmärgsprov igen samt kolla trycket och ev. tappa beror på vad trycket visar.
Dagen D kom. Läkaren gick sin lilla rund tur till alla patienter och meddelande att efter lunch skulle detta ske. Ångesten steg till max. Då jag vet att första jag genomgick på lördags natten gjorde ont. Så det var inget jag såg fram emot. Bad att få lugnande direkt i kanylen. Läkaren på avdelningen testade att gå in i ryggen 4-5 gånger men det gick inge bra. Så efter ett tag gav han upp och tillkallade narkosen.
Narkosen kom efter ca 1 timme av ångest där på rummet, Linda försökte lugna mig innan de kom. Gick tillbaka in dit med en mycket hög ångest. Jag ville verkligen inte. Ligger där och när de håller så kan inte heller narkosen komma åt. Utan mitt vänster ben försvinner 2 ggr under tiden. Så jag skriker enligt min mening fast sköterskan som håller händerna får föra vidare min talan om att jag vill ha mer lugnande tar upp min hand och hela jag skakar av rädsla och smarta. Narkosläkare var upp i 3 gången att försöka innan jag fick fram ord om lugnande.
När undersköterskan går iväg för att be sjukskösterskan om att fixa lugnande så kommer självaste överläkaren fram och tar mina händer. Narkosen vill fortsätta. Han säger att han lämnar inte min sida. Precis när dörren öppnar så kom narkosen in i ryggmärgen på mig. Får lugnande och börjar gråta. Hela kroppen slappnar av.
De börjar mäta trycket i ryggen 31 ligger det på och man skall ha 20 lr under för att man skall ligga på normalt. Så läkaren bestämmer att tappa mig på 30 ml ryggmärgsvätska. Får komma över till min säng då de hämtar den pga allt lugnande jag har fått. Förr skulle man ligga i 1 timme på rygg/sidan innan man skulle upp och röra sig, men det fanns inget bevisat. Så när den här värsta huvudvärken från ingreppet var över började jag och L gå runt i korridoren.
Vi åt lite sedan vilade vi lite. Sedan när det var kvällsfika så gick vi till dagrummet och vi satt där och pratade länge. Började få ont i huvudet av någon konstig anledning. Jag gick runt, kunde inte ligga ner, kunde inte sitta, kunde knappt gå. Förstod inte alls vad som hände med mig. Jag skulle ju hem dagen efter.
Natten var hemsk, jag vandrade runt och runt. Jag hade så ont, jag grät. Fick smärtstillande INGET hjälpte. Hela dagen gick och jag kräktes då jag hade så ont i huvudet. Jag fick mer värktabletter och det gick inte. Hela förmiddagen kräktes jag och läkaren sa att jag skulle vila. Hur ska jag kunna vila när jag har så ont i huvudvärk. Läkaren sa att trycket var för högt och jag blev tappad. Mitt på dagen får jag en mycket elak kommentar av en undersökterska. Hon tvingar mig att gå 10 steg för att jag skulle minst sagt upp och röra mig på.
När jag väl ramlar ihop i dörröppningen får jag som kommentar av henne “men lilla flicka, du har väl fött barn”. Då gick L’s man och frågade denna kvinna om hon hade genomgått det jag och L hade gjort. Men inget svar från denna kvinna. När läkaren sedan går förbi jag försöker ta mig till toaletten så ser läkaren om mig. Vit i ansiktet och så frågar han hur jag mår. Jag säger att jag mår skit och får inte behålla något. De hade tryckt i mig både smärtstillande och illamående tabletter. Läkaren bestämmer sig för att ge dropp då jag behöver vätska när jag kräks så mycket.
Efter mycket om och men så kommer en sjuksköterska in till mig och säger att jag kanske har fått LP-huvudvärk. Jag skulle testa och lägga mig plant och ligga så. Det var HIMLEN! Jag hade inte nå mer ont i huvudet, det var underbart. Så jag fick ligga med dropp i 2 dygn. Sedan var jag på sjukhuset till fredagen, för då ville jag hem. Men jag kom åkte nog hem förtidigt för jag var nog mer som ett skavsår i röven på en cykelsemester för Jonas än någon hjälp. Men jag saknade Anton och Jonas samt min säng.
Anton släppte och gick själv dagen innan jag blev utskriven så jag blev motiverad att gå trappor, äta upp lunchen samt försöka ta mig runt i korridoren. Sjukgymnasten körde hårt med mig. Ända kravet på att jag skulle få komma hem.
Så nu ska jag in igen på samma synundersökning och tryck kontroll (då de måste ha ett nytt värde att jämföra med) och ev. tappning om jag ligger över 20. Så sedan är det bara hålla tummarna att jag inte får LP-huvudvärk (lumbalpunktionshuvudvärk).
Så nu ska jag ner i vikt. Är hos sjukgymnast och dietist, för nu jäklar ska jag göra detta rätt. Så jag tränar 3 ggr i veckan nu. Jag äter denna hemska tablett 3 ggr om dagen.
Nu har jag nog fått med det mesta. Fråga om du undrar över något.
Kram från mig
Ja som ni ser är det ett bra tag sedan någon av oss skrev. Av många anledningar har det inte blivit av helt enkelt. Men jag ska försöka ta en snabb resume om vad som har hänt. Gör en liknande som jag gjorde för förra året men nu blir den inte så lång.
Januari: Vi flyttade till Uppsala och JA vi bor kvar. Än har vi inga planer på att röra på oss. Vi kom på det att det snart ett år sedan vi flyttade och har som sagt inga planer att röra på hos, hoppas jag. Anton var sjuk väldigt mycket under januari månad så det var tråkigt. Så mycket besök hos farbror doktorn blev det. Sedan träffade jag min goda vän Å och hennes son E på öppna förskolan den ända gången vi gick dit. Innan läkaren sa nej, ni ska inte gå dit nå mer.
Februari: Vi sliter flera gånger för att städa ur lägenheten och vi lämnar av nyckeln till gamla lägenheten. *jubel* Vi slipp den hemska lägenheten. =) Det var verkligen skönt. Anton var förkyld nästan hela februari. Men tyvärr sån tid på året. Jobbigt både får honom och oss som föräldrar. Men nu fick vi vår nya vän pari boyen som gjorde att vi inte behövde besöka sjukhuset så ofta. Han blev mycket bättre med hjälp av den. =) Han fick även två öroninflammationer och fick äta mycket pencillin.
Mars: Vår pojke blir stor. Han blev ett i mars månad. Herregud vad tiden går. Inte lika många förkylningar men de fanns där hela tiden. Fortfarande den säsongen, så vad gör man. Vi fick besök, då L-G (pappa?!) och hans sambo M kom och hälsade på för M hade kurs här i Uppsala. Trevligt att träffa honom igen. Sist var bröllopet. Jonas fick nytt schema och det är kanon. *tummen upp* Trevligt att se honom på kvällarna lr morgonen.
April: Ingen förkylning så långt ögat kan nå. Båda föräldrarna jublar högt och Anton lär sig massor när han inte behöver vara förkyld. =) Så roligt att se honom orka leka med full fart. Han är en hejare på att krypa. Hela familjen åkte på någon form av magsjuka, vi turades om på toa. Anton klarade sig riktigt bra. Sedan åkte vi till L-G (pappa?!) för att hälsa på dem. Jag hade ju aldrig träffat honom på sin hemmaplan. Nu var det dags. Sent en torsdags kväll begav vi oss mot Karlstad.
Maj: Vi får en mystisk räkning från vår gamla hyresvärd. Arga som bin var vi och vi bestred den med hjälp av S, L och L. Vi vann också, de var skönt. Vi hade en rätt lugn och skön maj månad. Jonas jobbade på och jag/Anton hade det mysigt. Umgicks med Å och E, samt Antons tanter. Bestämmer att jag och Anton ska åka till Karlstad för att jag ska övningsköra, för nu SKA det bli körkort åt mig. =) Ska bli så skönt när det är klart.
Juni: Vi var i stugan och hälsade på. Anton fick 1 sommar förkylning, den kunde vi leva med. Medicin så blev det bra. Jonas sommar schema börjar samtidigt som vi åker till Karlstad. Vi lämnar Uppsala för vårt 2 veckor långa äventyr i Karlstad. Blev mycket pluggande, Anton var så duktig. Han lekte med personalen på trafikskolan. =) Fösta veckan blev det inte mycket körning. Men andra veckan däremot. Helt plötsligt låg jag på 90 vägar. Hallå, jag köra på 90 väg, det går ju inte. Men det gjorde det. =) Skoj var det. Vad Jonas passade på att göra när vi var borta, det har jag ingen aning om.
Juli: Vi var borta nästan halva juli månad jag och Anton. Men Jonas kom ner de sista dagarna så jag fick lägga ALL tid på teorin och det gav resultat. =) Jag (vi) träffade även min syster med familj när vi var i Karlstad. Det var jätte mysigt, vi var ute och åt. Innan hade vi haft en heldag med trevligheter. Fikat och lekt med barnen. Det var hem och packa om sedan var det dags för semestern att börja. Första veckan började i stugan, var helt underbart. Synd bara att jag fick en konstig huvudvärk som inte ville släppa. 
Vi badade, ja jag badade också jag lovar. Har inte badat på bra många år. Men skönt var det. Hem på söndagen packade om och tvättade för att försöka få lite ren tvätt med oss ner till Göteborg. Vägen ner var varm, något med bilen hade gått sönder så det var bara att åka i en varm bil ner. Vi skulle in med den på lagning i Gbg, efter mycket ringande ut av oss. Fick tag på reservdelen här hemma. Anton gillade verkligen att komma ner till sina kusiner. En kväll fick vi hjälp med barnvakt av M och S, så vi fick gå ut och äta med en kompis till Jonas och hans flickvän. Vilken god räksmörgås vi åt och efterrätten, mums.
Lördagen samma vecka vi var i Gbg så hade vi bestämt träff med mina syskon på L-G’s (pappas) sida. Min syster hade jag ju träffat men inte min bror. När jag gick där och väntade på min bror var jag så nervös, kunde inte hitta ord i hur nervös jag var. Hela familjen var genom go. Åh vad jag vill tillbaka, vi har fått för lite tid tillsammans. Hoppas på resa ner i vinter. Vi for hem till dem och grillade och pratade, var så mysigt. Min syster J med familj kunde inte komma de valde en utlandsresa istället. Men det gör inget.
Söndagen var dagen vi skulle åka vidare. Nu vände vi bilen uppåt för att åka till Karlstad så jag fick övningsköra lite. =) Vi hann vara där i 3 dagar, ena dagen var katastrof när jag körde men annars gick det bra. Började med stadstrafik då. Vi fick åka hem för vi trodde att Anton var på väg att bli sjuk.
Sista dagen i juli stod jag inte ut med min huvudvärk. Så jag sökte vård på vårdcentralen därifrån skickade han mig till akuten. För detta var inte spänningshuvudvärk sa han. Hade haft huvudvärk i 3 veckor som varit intensiv och knappt gått över med medicin. Berättar detta i ett annat inlägg.
Augusti: Denna månad har väl varit si så där med. Men förklaring kommer i annat inlägg av mig. Det har verkligen inte blivit mycket gjort denna månad. Anton fick sin första förkylning för denna säsong. Började träna har jag gjort också, men det har med den där konstiga huvudvärken som jag berättar om sedan. Jonas har varit en ängel han har fått tagit mycket. Då orken inte funnits.
September: Vi har varit ute och gått samt lekt i lekparken. Sedan bara tagit det lugnt. Idag har vi haft en lugn dag, med mycket Emil och Pippi då hela veckan fram tills nästa tisdag är typ bokade.
Liten resume. Men jag kommer med ett annat inlägg om vad som har hänt mig, för den som är intresserad. Det är invecklat och kan låta gnälligt.
Nu ska vi bli bättre på att blogga nu när Jonas fixat bloggen.
Kram
Fam. Byström